Tveta kyrka

 Elisabeth Melander Trio presenterar

 Med röst, ord och ton som som guide genom Frälsarkransen

I går fick jag inte tag i veterinären Agnes för att få veta Clintons provsvar. Hon hade en ledig dag. Så jag fick fortsätta vara orolig ett dygn till. Telefontiden är endast mellan klockan 8 och 9 och jag vara beredd att ringa så snart klockan slagit 8. Efter en kort väntan fick jag kontakt med kliniken, men Agnes var inte på plats eller upptagen, så jag fick löfte om att hon skulle ringa upp mig. Det tackade jag för - och gick ner och åt frukost. Owe tog Clinton på promenad och jag väntade och väntade och väntade . . . Till slut kom samtalet och jag fick tyvärr mina misstankar bekräftade - provsvaren visade att det mycket tyder på att Clinton faktiskt lider av Cushings - överproduktion av cortisol (hydrocortison) han har höga levervärden och ingenting tyder på att han har diabetes. Nu blir det fortsatta utredningar - tre nya urinprover - tisdag, onsdag, torsdag i nästa vecka - för att testa cortisolnivåer. Vad som sedan händer vet jag inte . . . Jag är både orolig och ledsen . . .  det är för tidigt . . .

En höstbukett plockad under morgonens hundpromenad.

Lönnlöven samlade jag under middagspromenaden. Jag valde noggrant för variation i färger och schatteringar. Hemma fotograferade jag löven och använde därefter bilden till omslagsbild i Facebook.

Tidigt i morse ringde jag Distriksveterinärerna för att förhoppningsvis få svar på Clintons blodprover. Jag skulle få svaren i början på veckan. För säkerhets skull väntade jag med att ringa tills idag - tisdag. Då visade det sig att veterinären Agnes var ledig just idag. Så i morgon bitti är det dags att ringa igen . . . en orolig natt igen.

Owe och jag har varit på "Tisdag på Valhall" och sett en film IDA - en svartvit polsk film om judinnan IDA som växt upp i ett kloster och står i begrepp att avlägga sina löften. Men först ska hon möta sin enda släkting i livet - och en krigets familjetragedi avslöjas. En gripande film . . .

Här ligger Hulingen och bara väntar på oss

Två kassar bröd, en kasse viltkorv och en orange sjal hade vi med oss hem.

Damen som sålde sjalen lovade mig energi, när jag hade valt färg.

Hur det blir med den saken återstår att se, men den piggar helt klart upp en svart vinterjacka.

Något mer att spendera pengar på lyckades jag inte hitta - jag har absolut tappat stinget.

Annars brukar jag hitta något som jag absolut inte behöver men som jag absolut vill ha.

Owe behövde konstnärsmaterial och jag behövde lämna in skrivaren, som inte skriver ut de färger som syns på skärmen och som jag har bestämt ska användas. Så vi for till Västervik . . . Vi fikade i solen utanför Biltema - och där träffade vi en f d granne, som berättade att i familjen väntas tillökning. Första barnet kommer i november . . .

Clinton var med och fick vandra omkring med matte, när husse gjorde ärenden och med husse när det var mattes tur. Jag blev så trött att jag helt enkelt struntade i att titta på långbyxor. Sommaren hade kommit tillbaka . . . kallt om nätterna men 20 grader under dagen . . .

Clinton hade tid hos veterinären idag. Han skulle ha med sig ett urinprov. Matte och husse fick hjälpa till med att samla in minimum 5 ml - och efter tre försök, så hade vi lyckats. Clinton gillar alla - även veterinärer - så han skötte sig exemplariskt. Han är tålig, vänlig och fördragsam - och krånglar inte mycket alls - även om han stressar upp sig. Det han reagerade mest på var den batteridrivna rakapparaten, som användes för att raka bort hår på tassen för att man skulle kunna ta blodprov. I nästa vecka kommer svaren och då får vi veta hur vi ska gå vidare för att få en exakt diagnos. Jag är orolig för att han kanske har drabbats av Cushings - och enligt veterinären är det inte helt uteslutet att jag faktiskt har rätt, tyvärr. Han har gått upp 1,5 kg i vikt, dricker ovanligt mycket - 12 dl/dag - jag mätte tisdag och onsdag för att kunna informera veterinären idag. Han fick ett "stiligt" plåster, pussade veterinären och sedan blev det full fart hemåt - där väntade det utlovade godiset. Han fick extra tilldelning, för gott uppförande.

I natt skulle ett speciellt himlafenomen visa sig i form av en blodröd supermåne. Nästa gång det händer blir 2033, så i natt var enda chansen för mig/oss att se den solbelysta månen. Jag insåg att jag nog inte skulle bli lyckligare av att ha sett månen röd, så jag gjorde som vanligt.

00.30 släckte jag lampan och somnade bums.

Sedan sover jag tills Owe ropar - "upp och hoppa" och jag gör som han säger, även om jag inte "hoppar" ur sängen. Ibland blir jag besviken, eftersom jag blir störd mitt i en dröm. Det känns inget vidare att inte få veta slutet även om jag mestadels inte drömmer ljuva drömmar.

Vi åt frukost till morgonTV som vi gör varje dag och där kom den röda månen i flera upplagor - och det lär nog inte vara sista gången den visas i media. Så jag kan vara nöjd!

Morgonpromenaden med Clinton blev skön i sol och blå himmel med bara små vita molntussar. Asparna utanför balkongen rasslar i blåsten!

Jag är orolig för Clinton - han har gått upp i vikt och han är så törstig och kissar så mycket. Diabetes eller Cushings?

Måste kontakta veterinären . . . Röda flugsvampar går lika bra som en röd måne.

. . . och vi ska få lyssna till Helena och Annsofi.

Vi har ett vackert höstväder - sol och blå himmel och än så länge lite kylig luft - precis som det ska vara när hösten är i antågande.